Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INSUFFICIENT in1sufis1iän4t l. 010—, adj.; n. o. adv. =.
Etymologi
[av nylat. insufficiens, av lat. in- (se IN-, pref.2) o. sufficiens, p. pr. till sufficere, vara tillräcklig; jfr äv. fr. insuffisant]
1) (knappast br.) i allm.: otillräcklig. Biurman Brefst. 146 (1729).
2) med. om organ: som icke tillfredsställande fyller sin funktion; om funktion hos organ: otillfredsställande, otillräcklig. Tholander Ordl. (c. 1875). Insufficient respiration. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 88. Oaktadt intet blåsljud höres, kunna aortavalvlerna vara insufficienta. MedMånRevy 1897, s. 475. LbKir. 3: 621 (1922).

 

Spalt I 915 band 13, 1933

Webbansvarig