Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INTELLIGERA, v. -ade.
Etymologi
[av lat. intelligere, förstå, fatta, av inter, mellan (se INTER-), o. legere, samla, läsa (jfr LEGEND)]
(†) med tanken iakttaga o. fatta (ngt); äv. refl. Atterbom i Phosph. 1812, s. 175. Ur-realiteten .. måste kunna af oss intelligeras; och den kan det, just derföre, att det är den sjelf, som då genom oss intelligerar sig. Dens. PhilH 133 (1835).

 

Spalt I 976 band 13, 1933

Webbansvarig