Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INTER- ssgr (forts.):
-STITIELL -stit1siäl4, ngn gg -ä4l, adj.; adv. -t. [jfr eng. interstitial; avledn. av lat. interstitium (se -STITIUM)] med. o. zool. som är av interstitiums natur l. har avseende på ett interstitium (se d. o. 1). En interstitiel förtjockning af huden. TLäk. 1835, s. 159. Interstitiell (mellanrums-) bindväf. Thorell Zool. 1: 17 (1860). Interstitiell .. pneumoni, en inflammation i den emellan lungcellerna liggande bindväfven. 2NF 16: 1451 (1912). —
-STITIUM -stit4sium, äv. -stit3sium2, n.; best. -iet; pl. -ier. [jfr t. interstitium, eng. interstitium o. interstice, fr. interstice; av lat. interstitium, mellanrum, till p. pf.-stammen i sistere, ställa (jfr EXISTERA, INSISTERA)]
1) med. o. zool. mellan organ, vävnader o. d. liggande parti; mellanrum. VetAH 1819, s. 72. Cellväfven i organernes interstitier. TLäk. 1834, s. 372. LbKir. 1: 530 (1920).
2) (†) avbrott; mellantid. Humbla Landcr. Föret. 4 (1740). En hop interstitier millan hans tjenstetjd under präståhren. VDAkt. 1767, nr 141. Ekbohrn (1904). —
-TROPISK1040. [jfr t. intertropisch, ävensom eng. o. fr. intertropical] (numera föga br.) som befinner sig mellan vändkretsarna l. har avseende på ngt mellan vändkretsarna befintligt. Ett intertropiskt climat. Wikström ÅrsbVetA 1839—42, s. 96. WoJ (1891).
Spalt I 1008 band 13, 1933