| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INTRÄNGA in3~träŋ2a, v. -er, -trängde, -trängt, -trängd. vbalsbst. -ANDE, -NING (numera knappast br. utom, i fackspr., i bet. III 4 a slutet, G1R 5: 106 (1528; sannol. i bet. II 2), Östergren (1929; i bet. III 4 a slutet)), -SEL (†, G1R 18: 291 (1547; i bet. II 1), Acrel Sår 114 (1745; i bet. III 4)); -ARE (tillf., i bet. III 1 o. 4 c γ, VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 516 (i bet. III 4 c γ), Strindberg Hafsb. 62 (1890; i bet. III 1)).
I. tr.
1) gm tryck bringa (ngt) in (i ngt), intrycka, inpressa, inklämma; särsk. med tanke på att det intryckta föremålet får liten plats (så att det blir mer l. mindre starkt hoptryckt); äv.: hopföra (en samling föremål l. varelser) på ett litet område, hoptränga, sammantränga; äv. oeg. o. bildl. AAAngermannus FörsprKyrkiost. B 6 a (1587; i bild). Jag hade tänkt att intränga denna epistel inom ett qvartblad afklippt af mitt testamente. Thomander TankLöj. 98 (1830). Utsigten från de små rödmålade byggnaderna visar sig skönt öfver en mellan bergen inträngd sjö. Carlén Skjutsg. 235 (1841). (Missbildningar av foten förekomma) äfven hos hamnbusen, som intränger foten i hvad slags skodon han kommer öfver. Anderson (c. 1880) i 3SAH 7: 284. För flera år sedan blef jag i Paris en gång inträngd i en larmande pöbelhop. Heidenstam Tank. 127 (1899). Skollokalerna äro så otillräckliga, att trots på vissa håll ända till hundra barn inträngas i en enda klass, likväl många måste förblifva alldeles utanför. Koch EmigrLand 193 (1910). — särsk.
a) (numera föga br.) med maktspråk l. på ett olagligt l. otillbörligt sätt skaffa (ngn) in (i en korporation o. d., förr äv. i ett ämbete). G1R 1: 28 (1521). Hure theres Biscopar .. bleffue oskyldige och odömde halshugne .., och i theres ruhm twå tyranner inträngde, Billenacke till Strängnäs och M. Dyrick till Skara. Svart G1 58 (1561). Balck Musæus K 5 a (1596). Konungen hade ock inträngt Lagmän och Häradshöfdingar. Lagerbring 1Hist. 4: 106 (1783). Hildebrand Statsförf. 197 (1896). (Teologerna) kunde aldrig förlåta honom (dvs. Johan Bilberg), att han blifvit inträngd i fakulteten mot deras vilja. Annerstedt UUH II. 1: 293 (1908).
b) (†) med maktspråk l. i strid med vad som är riktigt l. naturligt införa (en sed l. lära l. stadga l. princip o. d. ngnstädes). Jnthet ketterij eller kettherska predikan (skall) jntrengias i Rikit. G1R 6: 83 (1529). (Genom G. I blev) thet af Påfwen inträngde Kyrckio Regementet .., Åhr 1527, genom en allmän Stadga afskaffat. Kyrkol. 1686, Ingress s. 3 a. Slotts-kyrkan förtrodde han (dvs. Sigismund) åt Jesuiten Pater Adam och inträngde i sielfva Stor-kyrkan Påvisk gudstienst. Dalin Hist. III. 2: 302 (1762). Skall en främmande princip ej inträngas i Läroverket och upplösa det, så måste Skollagen vara deras Krigsartiklar. Tegnér (WB) 8: 188 (1837).
2) (†) göra intrång i (ngns) rättigheter l. yrke o. d.; äv. i uttr. intränga ngn i ngt; jfr II 2, III 2. Schroderus Os. III. 2: 52 (1635). Så skall hon af garfvaren Anders Lindman (m. fl.) .. däruti (dvs. i sitt näringsfång) blifva inträngd och förfördelad. NoraskogArk. 4: 462 (1773).
3) (†) inhägna, kringstänga. Såsom både Malmerne (i Sthm) äre inträngde med Staket, så skole Staketen .. (hållas i stånd), så at Malmerne blifwa lyckte. Stiernman Com. 1: 902 (1624).
II. refl.
1) (numera föga br.) med våld l. på ett hänsynslöst l. otillbörligt sätt l. till skada l. olägenhet för en annan l. andra praktisera sig in (ngnstädes), tränga sig in; förr äv.: tränga in sig (på ett litet område), tränga ihop sig; äv. oeg. o. bildl.; jfr III 1. At ändoch .. Konung Christiern then Andre medh thet namnet .. icke medh någon Rätt .. vthwald: Vthan medh wåld .. sigh inträngdt hafwer. G1R 1: 18 (1521). Icke skal .. ware effterlåtit at flere intränge sig på någre hyttor eller hyttedheelar än som the kunna sig wäll nära och blifwe behåldne. Bergv. 1: 36 (1582). Då de (dvs. det utkommenderade manskapet från Jassy) sökte intränga sig uti huset, gofvo vi under dem några skott. KKD 6: 313 (c. 1743). Månge .. Ignoranter (ha) inträngt sig i de Lärdes Flock. Björnståhl Resa 1: 83 (1770). ”Förlåt en obekant,” började Louise .., ”att hon i ett ögonblick, som detta, opåkallad intränger sig hos er …” Zeipel Set. 3: 10 (1847). Den faran, att Polackarne kunde intränga sig i statens tjenst eller i kyrkans embeten eller vid ungdomens undervisning. Svedelius i 2SAH 46: 126 (1870). — särsk.
a) (†) i sådana uttr. som intränga sig i ett jordagods l. en gruva l. hytta o. d., obehörigt l. otillbörligt göra sig till ägare av l. delägare i ett jordagods osv. Teitt Klag. 24 (1556). Schroderus Os. 1: 141 (1635). (Bärgsmännen från VästerBärgslagen) beswära sig öfwer Hammar-Patronerne och Bruksförwaltarne, at the söka på hwariehanda sätt sig intränga i theras Hyttor och Heman. Bergv. 1: 359 (1686). Därs. 483 (1696).
b) (†) i uttr. intränga sig till ett ämbete l. gäll o. d., på olagligt sätt skaffa sig ett ämbete osv.; äv. intränga sig (till) att bliva l. vara ngt, obehörigt l. otillbörligt skaffa sig l. göra anspråk på rätten att bliva l. vara ngt. Falck Und. 180 a (1558). At icke någhor intränger sigh til Gäld .. vtan laghligh kallelse. L. Paulinus Gothus ThesCat. 133 (1631). At icke någor skulle extra ordinem episcoporum intränga sig til at blifva ståndets taleman .., lät jag mig öfvertalas til at komma vp i ståndets plenum. Rhyzelius Ant. 152 (c. 1750). 2Saml. 9: 146 (1757).
2) (†) göra intrång (i ngns ämbete l. rättigheter o. d.); jfr I 2, III 2. (Bärgsmännen på Salbärget) skole niwta och behålla huadt fordel lẏckon them vtåff samme gruffuos brukning giffuandis varder, vtan andre fremænde mändz inträngning. G1R 5: 106 (1528); möjl. till I 2 l. III 2. Then ene (skulle) icke .. intrenge sigh vdi then andres kall och embete. Stiernman Com. 1: 299 (1580). At then ena (prästen) icke skal inträngia sigh vthi thens andras Rättigheet. Schroderus Os. 1: 205 (1635). Skråordn. 1720, s. D 1 a.
3) (numera knappast br.) med sakligt subj.: under övervinnande av motstånd l. hinder gå l. komma in (i ngt l. ngnstädes), tränga (sig) in (i ngt l. ngnstädes); jfr III 4.
a) i mera eg. anv., t. ex. om solstråle, vätska, gas o. d.; äv. om växt som börjar förekomma o. sprider sig på ett område. Pestilentziske .. Förgifft, inträngia sigh i Menniskiones Lekamen, igenom alle thes Meatus och öpna Ledhemoter. L. Paulinus Gothus Pest. 70 b (1623). Nedan före desse höga Bärgen, voro dalarne så diupa, at Solstrålarna näppeligen kunde sig där intränga. Ehrenadler Tel. 54 (1723). Retzius FlVirg. 59 (1809; om växt).
b) bildl.: skaffa sig l. vinna insteg l. spridning (ngnstädes); innästla sig, inrota sig; förr äv. dels: göra intryck l. fästa sig (i ngns sinne), dels (om tanke): tränga sig på, insmyga sig. Falck Und. 125 a (1558). Ther som slijke Visitationes försummas vthi Församblingarna, ther intränger sigh mycket ont, som them förderfwa kan. Schroderus Os. III. 1: 79 (1635). En vacker, undervisande och angenäm skrif-art, som är tienlig och mechtig at intränga sig. Biurman Brefst. 41 (1729). Orsaken är, at när man tror det han predikar väl, så intränger sig äfven på samma räkning den tankan, det han aldrig kan predika illa. Dalin Arg. 1: 5 (1732, 1754). Den Machiavellistiska anda, som inträngt sig i närings-administrationen. LBÄ 32: 32 (1799). (Guds hus) är icke bygdt på sitt rum, när en falsk, en skrymtaktig gudaktighet intränger sig der. Tegnér (WB) 6: 242 (1828). Borelius Metaf. 261 (1891).
III. intr.
1) med våld l. med övervinnande av hinder l. på ett hänsynslöst l. otillbörligt sätt l. till skada o. olägenhet för en annan l. andra praktisera sig in (i en byggnad l. ett rum l. ett sällskap o. d.); numera särsk.: (i fientlig avsikt) rycka in (i ett land); äv.: med övervinnande av naturhinder o. d. tränga fram (inom ett område); äv. mer l. mindre oeg. o. bildl.; jfr II 1. Sedan han inträngt djupt i urskogen. 2RARP I. 1: 144 (1719). Att med väpnad styrka intränga på en annan stats område. Järta 1: 48 (1809). För att öfvertyga sig derom (dvs. om den ”goda tonen” är äkta), behöfver man icke intränga på familjens fridlysta område. BEMalmström 7: 402 (1845). Tillgif mig herr broder att jag intränger på denna sena timme, men herr fader sänder mig. Strindberg GVasa 87 (1899). (†) Kongen i Danmarks inträngende på oss. AOxenstierna 1: 584 (1643).
2) (numera knappast br.) i förb. med prep. i l. på: göra intrång i (en rättighet), kränka (en rättighet); jfr I 2, II 2. Konungens och drottningens försäkringar att icke vilja intränga på adelns valrätt. Malmström Hist. 2: 144 (1863). Intränga i ngns rätt. Cannelin (1921).
3) gm studium (o. reflexion) skaffa sig noggranna kunskaper l. insikter (i ngt) l. förståelse (för ngt), sätta sig in (i ngt), tränga till botten (i ngt), leva sig in (i ngt); vanl. (jfr dock a o. b) med bestämning inledd av prep. i. Ju mer man således inträngde i Romerska Litteraturen, desto mer måste begär efter den Grekiska väckas. Broocman TyUnd. 1: 35 (1807). I den antika filosofien synes han (dvs. Höijer) .. blott ofullkomligt hafva inträngt. Nyblæus Forskn. I. 2: 412 (1875). (G. L. Nordqvist) gör (i sina kompositioner) rättvisa åt texterna genom intelligent inträngande i deras anda och skiftningar. 2NF 37: 809 (1925). — särsk.
a) i sådana uttr. som intränga till det väsentliga i ngt, arbeta sig fram till det väsentliga i ngt; icke intränga i ngt längre än till ytan, icke nå längre än till ytan i ngt. Framförallt måste han (dvs. den äkta målaren) med philosophisk skarpsinnighet och poetisk blick .. förmå intränga till det väsentliga .. i tingen. Atterbom Minn. 286 (1818). Den som uti en kropp ser ingenting annat än materien, intränger ej eller längre uti den än till ytan. Boström Lag 64 (1845).
b) i p. pr. i adjektivisk anv., i överförd bet., med sakligt huvudord (jfr 4).
α) om förstånd, uppfattnings- l. omdömesförmåga o. d.: genomträngande, skarp. Redan som yngling hade han utmärkt sig .. genom inträngande förstånd. Tegnér (WB) 2: 271 (1812). Geijers blick i filosofiska ämnen (var) säkerligen .. vida mera inträngande än Tegnérs. Nyblæus Forskn. I. 1: 267 (1873). Hjärne SvFräm. 202 (1904, 1908).
β) om kunskap, studium, analys, kritik o. d.: grundlig, som går djupt, som tränger till botten, ingående. Den, som åstundar en mera djupt inträngande kännedom. SvLitTidn. 1815, sp. 188. Kants analys af det skönas allmänna psykologiska verkan är .. i det hela så inträngande och noggrann, att (osv.). Nyblæus Forskn. I. 2: 116 (1875). Inträngande kritisk analys. SvD(A) 1930, nr 342, s. 8.
4) med sakligt subj. (jfr 3 b); jfr II 3.
a) i mera eg. anv.: (under övervinnande av motstånd l. hinder) gå in l. komma in (i ngt); borra l. pressa sig in (i ngt); tränga in l. ned (i ngt); om vätska äv.: uppsugas (i ngt). Öpningarne (på en ”bösspipa”) .. böra vara med Korrk och Vax väl förvarade ifrån vattnets inträngande uti Pipan. Rinman JärnH 815 (1782); möjl. till II 3 a. Regnet har inträngt en fot i jorden. Nordforss (1805). Vattnet intränger i svampen. Dalin (1852). De pipande, hviskande och suckande ljuden af vindilar, som inträngde mellan tegelpannor, takstolar och lämmar. Rydberg Vap. 104 (1891). Hahr ArkitH 52 (1902). — särsk. (i fackspr.) om projektil. Då projektilen icke genom sin anslagskraft förmår att vidare intränga i pansaret. 2NF 10: 112 (1908). Därs. 36: 45 (1923).
b) oeg., om vik l. vattensamling (som bildar en vik): skjuta in (ngnstädes). Afrika har inga djupt i landet inträngande vikar. Palmblad LbGeogr. 229 (1835). Hedin GmAs. 1: 529 (1898).
c) bildl.
α) göra intryck l. fästa sig (i ngns sinne); äv.: ingjutas l. insmyga sig (i ngns sinne). Lindfors (1815). När pojken betraktade .. havet och .. aftonsolen .., kände han frid och trygghet intränga i själen. Lagerlöf Holg. 2: 428 (1907). Låta orden intränga i sitt sinne. Östergren (1929). — särsk. [efter d. indtrængende, t. eindringend; jfr äv. t. eindringlich] (numera föga br.) i p. pr. i adjektivisk (o. adverbiell) anv.: som gör l. åsyftar att göra ett starkt intryck; som vädjar till hjärtat; innerlig; bevekande; enträgen. När du (dvs. predikanten) lägger honom (dvs. åhöraren) sanningen nära på hjärtat med rörande och inträngande ord. Rydén Pontoppidan 277 (1766). Ni skall ofta säga er sjelf, .. att den eller den rörande föreställningen ej fått i er mun en nog inträngande röst. Leopold 3: 384 (1816). (Predikantens) allvar var så stort, hans vältalighet så inträngande, att förnekelsen blef mindre högljudd och mindre hånfull. Edgren Lifv. 1: 222 (1883). Kleen YDoodle 1: 162 (1902). Östergren (1929).
β) (†) om annalkande årstid: närma sig, göra sig märkbar, tränga på. Effter nu .. vintheren fast inntrengher. OxBr. 5: 307 (1624). Widekindi KrijgH 656 (1671).
γ) skaffa sig l. vinna insteg l. spridning (ngnstädes). Man upptäcker .. (i gotlandslagen) en besynnerlig strid emellan fordoms ärbarhet, och inträngande lättfärdighet. Livijn 2: 10 (1817). De tyska förstafvelser, som inträngt i svenskan. VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 496. När .. den typiskt deistiska åskådningen under 1700-talet inträngde i teologien, hade (osv.). Aulén AllmTron 135 (1923).
-FÖRMÅGA. (grad av) förmåga hos en projektil (tillhörande visst vapen) att intränga i ett föremål (av viss beskaffenhet). Jochnick Handgev. 2 (1863). 3NF 11: 260 (1929).
Spalt I 1062 band 13, 1933