| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INUNDER inun4der, prep. o. adv.
— jfr DÄR-INUNDER.
I. prep.
1) (i sht vard. samt i poesi) för att beteckna förflyttning till l. riktning mot en punkt som befinner sig under ngt; se IN 1. — särsk. (numera knappast br.) i vissa bildl. uttr. med bet.: överlämna (ngt l. ngn) i ngns ägo l. åt ngns beskydd, komma under ngns l. ngts makt l. herravälde, underkasta sig ngt o. d. The gotz wtij wermelandt som köpthe ære wndhan Cronone och lagde in wnder frælsith. G1R 3: 86 (1526). Och befalle här medh .. (eder) in under Gudz Alzwoldige protection. VDAkt. 1656, nr 59. På then (dvs. bröllopsdagen) Herr Law blijr fäst, / In under Kiärleks Lagen. Lucidor (SVS) 389 (1674). Böj dig förnöjd inunder Herrans pröfning. Nicander 2: 312 (1820).
2) (i sht vard. samt i poesi) för att beteckna läge l. befintlighet under ngt l. på den undre l. inre sidan av ngt; jfr IN 14 a. Stiernhielm Herc. 18 (1648, 1668). (Gråmunken) hade ingen skiorta inunder alt thetta (dvs. kjorteln m. m.). Bolinus Dagb. 33 (1668). Hjertat (på den till ett lagerträd förvandlade Dafne) slog ännu inunder barken. Tegnér (WB) 3: 93 (1820). Liten pilt han sitter en kulen hösteqväll / Och leker tyst inunder gula linden. BEMalmström 6: 35 (1839). Gellerstedt SDikt. 1: 1 (1908). — särsk. (numera knappast br.) i vissa bildl. uttr. som beteckna att ngt bemantlas l. döljes av ngt; jfr II 2 b. Inunder vänskaps skien. Carl XII Bref 397 (1713). Han (dvs. odalmannen) drog ej agg inunder löjen hala: / Hans hand bar svärd, men ej hans tunga gift. Geijer Skald. 2 (1811, 1835).
3) (numera knappast br.) i närheten av l. intill l. fram till (ngt, särsk. ngt som reser sig över mark- l. vattenytan); jfr IN 12, 14 c. Huilket Schip seden på åtherresen blef bortte in vnd(er) Ölandh. SthmTb. 12/11 1582. Dee Brandeburgiske haffve varitt in under Stetin och upbränt där någre torp. RP 8: 304 (1640). Dalin Hist. III. 1: 39 (1761). Då hör han (dvs. S:t Laurents) en sång, en sällsam en, / .. Den brusar som stormen inunder ö. Tegnér (WB) 5: 166 (c. 1825). — särsk. (†): ända upp till (ngt). Jfrå golffuet alt in vnder taket. 1Kon. 6: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: ända upp till). War isen så kleen att han kom ther nedh in vnder både armana. Svart G1 12 (1561).
4) (†) under det att ngt pågår l. försiggår l. föreligger, under. Nordenflycht QT 1748—50, s. 12. (Han) kysste fadrens hand inunder fadersagan. Tegnér (WB) 2: 75 (1812). Hagberg Shaksp. 1: 354 (1847).
II. adv.: till l. på platsen under ngt, under.
1) motsv. I 1. Lägga något inunder, at det blir lika högt. Sahlstedt (1773). Ulla .. / Täcket öfver hufvud drog; / Kröp inunder / Med et dunder / Vände sig och log. Bellman (SVS) 1: 102 (c. 1775, 1790). — särsk. (†) i förb. giva inunder, åstadkomma l. anordna (ngt) inunder. Sätt .. (krukan) i en Vngn .. giff inunder en lindrigh Eeld Natt och Dagh. Hildebrand MagNat. 271 (1654).
2) motsv. I 2. 1Kon. 7: 25 (Bib. 1541). (Kornboden) bör icke byggas med några syllar inunder, utan på Ekpålar. Serenius EngÅkerm. 218 (1727). Presten hade pipkrage, med svart foder inunder. Swedenborg Res. 64 (1736). Sylwan SvLit. 184 (1903). — särsk. mer l. mindre bildl.
b) i fråga om det förhållande att det i ngns ord l. handlingar l. uppträdande finnes ngt dolt l. bemantlat (särsk. en hemlig mening l. avsikt); i uttr. det ligger (äv. är) ngt inunder. Men här war annat inunder. SvBrIt. 1: 3 (c. 1700). Nej, här är säkert något skälmstycke inunder. Envallsson Niugg 53 (1784). Jag kan ej med sådane der komediantskor, som spela sensibla; der ligger alltid hin ondes arga list inunder. Wetterbergh Altart. 308 (1848). Kléen MSommar 120 (1896).
Spalt I 1075 band 13, 1933