| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INVALID in1vali4d, adj.
(i sht i fackspr.) som är invalid (se INVALID, sbst.); skröplig, svag, kraftlös, orkeslös; äv.: behäftad med visst fysiskt l. psykiskt fel o. d.; äv. i överförd anv., om tillstånd o. d. Swedberg Schibb. 280 (1716). Baggesen (kämpar) med tillhjelp af en och annan invalid adjutant. SvLitTidn. 1821, sp. 788 (i bild). C:s syster, som kom hit invalid, dog helt hastigt. Lundgren MålAnt. 3: 52 (1873). Nyström StridSår 14 (1915). I sitt invalida tillstånd. SvRödK 1924, s. 286. Trängseln på alla arbetsområden .. (omöjliggör) för de psykiskt invalida att skaffa sig ens en torftig utkomst. OoB 1930 s. 464.
Spalt I 1079 band 13, 1933