| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INVEVA in3~ve2va, v. -ade; se för övr. VEVA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Helsingius (1587)), -NING (†, Schroderus Dict. 76 (c. 1635), Spegel 40 (1712)).
— jfr VEVA IN.
1) (†) insvepa l. inlinda l. inveckla l. insnärja (ngn l. ngt i ngt); äv. refl.: inveckla l. insno l. insnärja sig. Helsingius (1587). Ett wildiur, när thet kommer j jägharens näät .. jw meer thet will medh wåll vthriffua sigh, jw meer thet sigh inweffuar. PLGothus Tröstpr. H 2 b (1609). Denn 18 julij hafwer hon födt barnett och strax dett i sina kläder inwewatt och förqwaftt. BtÅboH I. 2: 135 (1625). Insnärja, som Spindelen invevar flugan. Bromann Stavs. 45 (1748). Lundberg Träg. 33 (1754; refl.). Muskelhinnan .. består dels af transversella köttfibrer, som ofta gå i en sned rigtning och invefva sig emellan hvarandra, dels af longitudinella fibrer. Berzelius Kemi 6: 163 (1830). — särsk.
a) i vissa bildl. uttr., ss. inveva ngn i sina l. i kärlekens nät l. garn l. inveva sig i syndens o. d. nät l. snara o. d. Gudh gör migh orett, och haffuer inweffuat migh vthi sijn garn. Job 19: 6 (Bib. 1541). Han war Themis Sohn och hon Sophias Barn, / Den ömse Wett och Dygd inweft i Kiärlekz garn. Brobergen 250 (1708). Tänk hur’ han sig doch inwefde, / Tänk i hwad för syndagarn. Runius Dud. 1: 39 (c. 1710). Salvius BrudGrafskr. 40 (1735, 1757).
b) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: ngt vari ngn invecklas l. insnärjes, snara o. d. Spegel 40 (1712).
c) oeg., om ämne, i uttr. vara invevad med ngt, vara försatt l. inmängd med ngt; jfr INVECKLA 1 c. Ett reent elds- eller soolemne, som .. är .. inwefwat medh något subtilt watn, och något subtil jordachtighet. Hiärne Förb. 16 (1706).
2) (numera bl. ngn gg arkaiserande, i sht i högre stil) i bildl. l. överförd anv.: inveckla, insnärja; ofta: bringa l. försänka (ngn l. ngns hjärta o. d. i synd l. orättfärdighet l. villfarelse l. nöd l. olycka l. fara l. oro l. ångest l. kval o. d., förr äv. i kärlek l. skuld l. straff l. ogärningar l. träldom o. d.); äv. refl.: nedsjunka l. bliva fången (i synd l. olycka l. fördärv o. d., förr äv. i avguderi o. d.), förr äv.: falla (i frestelse) l. råka ut för l. ådraga sig (ngns vrede o. d.), inveckla sig (i motsägelser). LPetri 2Post. 96 b (1555). Förr än Han sigh i sin eigen olycke sielff inueffuedhe. Tegel E14 316 (i handl. fr. 1577). Inwefwa sigh vthi Gudz wredhe. L. Paulinus Gothus MonTurb. 135 (1629). Han hade .. inwefwat henne (dvs. kyrkan) vthi stoor Gäld. Schroderus Os. 2: 52 (1635). Wij äre inwefwade vthi nöd. Spegel Oliw. C 1 a (1675). På thet jagh här heligt lefwer, / Och i synd migh eij inwefwar. Ps. 1695, 139: 4; jfr Ps. 1819, 413: 4. Hjertat (börjar) i mig slå, / I qval och ångst invefvadt. Därs. 1819, 188: 4. Vid drifvandet af sin sats, att (osv.) .., invefvar sig författaren i en sjelfmotsägelse. Feilitzen Real. 2: 50 (1878, 1885). Alla faror, i hvilka vår ostadighet invefvar oss. Billing Betr. 385 (1907). Den, som invevats i det sinnliga, måste (enl. Platon) genom många återfödelser renas. NoK 51: 71 (1926). — särsk.
a) (†) indraga l. inblanda (ngn i krig l. tvist l. process l. stämplingar o. d.); äv. refl.: inblanda l. inlåta l. inveckla sig (i tvist l. process l. bestyr o. d.), taga befattning (med angelägenhet l. syssla o. d.); med bestämning inledd av prep. (ut)i. G1R 1: 261 (1524). (De skola) icke inweffua sigh vthi fremmande Saker. Schroderus HoffWäck. 81 (1616). At ingen, som Gudhi tilhörer, skal inwefwa sigh vthi Werldzligh Handel. Dens. Os. 1: 353 (1635). Philippus .. inhwefwade ock så Engeland medh vthi Krijget. Brask Pufendorf Hist. 218 (1680). I denna Strijdigheet (om vem som skulle dö) mon de sig så Inwefwa; / Som wore Lefwa Döö och Döö det wore Lefwa. Dahlstierna (SVS) 374 (c. 1696). Utan at invefva sig uti något vidlyftigt gräl angående Påfveliga Ärke-Biskoparnas rättigheter (osv.). Lagerbring 1Hist. 2: 239 (1773). (Mauritz Vellingk) var till en början glad att slippa blifva invefvad i Görtz’ rättegång. BL 20: 153 (1852). Berndtson (1880).
b) (†) refl.: ansluta sig (till) l. inträda (i förbund o. d.); med bestämning inledd av prep. (ut)i; äv. i uttr. vara invevad i (tjänst o. d.), hava ingått l. inträdt i (tjänst o. d.). En .., som .. i Hofftiensten war inwefwat. Fosz 284 (1621; nt. orig.: de .. im Havedenste vorstricket gewesen; Weigere: haffuer været bestricket met Hofftienste). Fleere Rijksstädher, som sigh vthi thet Schmalkaldiske Förbundet inwefwat (osv.). Schroderus Os. III. 1: 275 (1635).
c) (†) i p. pf., övergående i bet.: (helt) upptagen l. absorberad (av ngt, t. ex. arbete, omsorger o. d.); med bestämning inledd av prep. (ut)i. Spegel Kyrkioh. 1: 13 (1708). Edra .. i verldsliga omsorger invefvade hjertan. Rogberg Pred. 2: 200 (1827). Skall menniskan med ens lösslitas då hon som bäst är invefvad i jordiska förhållanden? Thomander 1: 572 (1836).
3) (†) inhölja l. insvepa (ngt i mörker l. töcken l. moln o. d.); i pass. äv. med intr. bet. The wordho förfäradhe j thy ath the inweffuades vthi skyn. Luk. 9: 34 (NT 1526; Bib. 1917: trädde in i skyn). Jorden lågh lijka såsom inwefwat vthi Mörkret i några Daghar. Schroderus Os. 1: 202 (1635). Vi voro .. helt och hållet invefvade i moln. Beskow Res. 410 (1861). — särsk. bildl. i fråga om tal l. skrift; äv. i p. pf. ss. adj., om tal o. d.: dunkel, oklar. Alle Kättares och Swärmandars Aart (är), at the vthi sijne Troos Bekännelser föra sitt Taal mörkt, inwefwat .. och haalt. Schroderus Os. 1: 707 (1635). Man sin mening ej i konstigt tal invefde. Dalin Vitt. 5: 296 (c. 1753). 1VittAH 5: 66 (1788).
4) [eg. specialfall av 2] (†) göra (ngt) svårt att reda ut l. klarlägga, inveckla, intrassla, trassla till; äv. i p. pf. ss. adj.: invecklad, tilltrasslad, svårlöst, brydsam, kinkig. Att Oss (svenskar) .. detta Tyscha Krigzwäsendet, beswärligen inwefwat widhänger. RARP 2: 39 (1633; i fråga om ställningen efter G. II A:s död). At vplösa swåre och inwefwade Spörszmåål. Schroderus Os. 2: 746 (1635). Hvad det var olyckligt för oss att Inspectoren i sin välmening så skulle invefva mammas goda affärer. Knorring Förh. 3: 309 (1843). — särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: förveckling. Att efter .. nu omsider tyckes vara der till kommit (i förhandlingarna), att een god deel deraf är afslättat, män att nu skulle nye invefningar anbringa, då skulle calumnien på denne Kronan ankomma. RP 11: 478 (1646).
5) [eg. specialfall av 2] (†) refl.: förbinda sig (med ngn), sluta sig (till ngn), inlåta sig (med ngn); med bestämning inledd av prep. med. At när Menniskian är i welmachten .., så .. begynnar (hon) tilbinda sig medh Werlden, och inweffua sig medh henne. PJAngermannus Vthl. 20 (1623). Dock, at iag intet må förmätit mig invefva, / Med dem, som tråtsa, at långt mera måste skie; / Så (osv.). Frese VerldslD 17 (1715, 1726).
6) (†) omlinda l. omsluta (ngn l. ngt med ngt), omgiva, omhölja, omvärva, omsnärja; äv. med subj. betecknande det omgivande höljet o. d.; äv. mer l. mindre bildl. Dieffuulen inweeffwar them .. medh thens Epicuriska Leffuernetz bånd. PJGothus Os. 311 (1603). Ijsterhinnan inwefwar weeklijffwet. Schroderus Comenius 277 (1639; t. texten: vmbwickelt). (Han var) om låren inwefwader med Ormar. Rudbeck Atl. 4: 62 (1702). (Maskarna äro) så omskränckta och inwefwada med wahr och slem (i lungan), at (osv.). Lindestolpe Matk. 33 (1714). Huru vemodigt .. att vår tillvaro skall vara så invefvad med mörker. Wieselgren ÖBord 100 (1882). — särsk. bildl. i uttr. invevad med ngt, bunden l. upptagen av ngt; stundom närmande sig bet.: behäftad med l. ansatt av ngt. Tu är inweffuat medh tins munz taal, och grijpin vthi tins munz ord. Ordspr. 6: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: bunden genom). (Axel Oxenstierna är) med dhe swåra belastade Commissioner så högt inwefwadt, att (osv.). RARP 2: 148 (1634). Constantinus war inwefwat medh itt farligit Krijgh emot Maxentium. Schroderus Os. 1: 262 (1635). Hoos them som äre inwefwade medh sorgh och bekymber. Palmchron SundhSp. 302 (1642). Brask Pufendorf Hist. 100 (1680).
Spalt I 1105 band 13, 1933