| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INVOLUTION in1volɯtʃω4n, äv. -vå- l. -vω-, l. 01—, l. -ɯʃ-, äv. -u-, r. (l. f.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =.
1) (föga br.) filos. förhållande(t) att ligga involverad (immanent) i ngt; ”syntes”. Guds sjelfbejakning; hvilken .. i tiden och rummet evolverar evighetens outtömliga involution. Atterbom i Phosph. 1813, s. 362. Geijer I. 5: 245 (1820).
2) (i fackspr., i sht med. o. anat.) regressiv utveckling, regress, tillbakagång, återgångsprocess (motsatt: evolution); särsk. om de fysiologiska förändringar som utmärka ålderdomen: senescens. Hela organismen befinner sig i involution under ålderdomsstadiet. NF (1883). Om än de enskilda innehållsmomenten i en lifsform relativt fördunklas genom den regress eller den involution, som följer på evolutionen i samma lifsform, så (osv.). Nyblæus Forskn. IV. 2: 16 (1897). LbKir. 2: 202 (1922).
Spalt I 1119 band 13, 1933