| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INVÄRKA in3~vær2ka, v. -ade; se för övr. VÄRKA, arbeta m. m. vbalsbst. -AN o. -NING (se avledn.).
1) (numera bl. i fackspr., föga br.) inarbeta (ngt i ngt); äv. i bildl. anv. LPetri Œc. 6 (1559; bildl.). Kakaomassan smältes på ett bleck i ugnen och inverkas i degen. Grafström Kond. 202 (1892).
2) utöva (en viss) värkan (på ngn l. ngt), öva l. ha inflytande (på ngn l. ngt); influera (på ngn l. ngt); äv.: värka (så l. så på ngn l. ngt); vanl. (jfr dock a, b) med bestämning inledd av prep. på; äv. abs.: utöva värkan l. inflytande (av visst slag); med personligt o. sakligt subj.; stundom i p. pr. i adjektivisk anv.: värkande, värksam. Invärka fördelaktigt, gynnsamt, skadligt, menligt (på ngn l. ngt). Söka invärka på ngn. Omständigheter som invärka avgörande på sakens utgång. Ingenting får invärka på ditt beslut. Lindfors (1815). Bålens rörelser .. inverka .. på ryggmusklerna. Ling Regl. 39 (1836). (Samhället har småningom) nödgats taga sin tillflykt till bestraffningar, som mera omedelbart inverka på den straffades inre väsende. Oscar I Straff 22 (1840). Så skedde, att bristen (på pängar o. livsmedel) hindersamt inverkade på krigsrörelserna. Malmström Hist. 1: 61 (1855). Mästaren måste inverka ej blott genom sina skapelser, utan än mer genom sitt personliga inflytande. Estlander KonstH 394 (1867). (Tystnad är hos mången) den klokaste och mest inverkande vältaligheten. Rydberg Sägn. 23 (1874). Jag .. ville .. ej söka inverka på valen. De Geer Minn. 1: 193 (1892). De element av högkulturen, som .. inverkat på .. (folkets) kultur. Nilsson FestdVard. 16 (1925). — särsk.
a) (mindre br.) i pass.: röna påvärkan l. inflytande, påvärkas (av ngn l. ngt); stundom: bliva imponerad (av ngt). Hufvudstaden liknar björnen, som går till hvila i sitt ide, och en stadens innevånare har svårt att ej inverkas deraf. Bremer Fad. 67 (1858). Att .. alla en ångmaskins konstruktionsdetaljer väsentligen inverkas af dessa förändrade förhållanden, blir .. tydligt. TT 1888, s. 130. När man nalkas Åreskutan från sydost, skall en låglandssvensk som ej sett ett fjäll förr, känna sig mäktigt inverkad. Strindberg TrOtr. 4: 175 (1897). Sturzen-Becker 1: 90 (1911).
b) ridk. om ryttares påvärkan på hästen gm hjälper o. d.; förr äv. tr.: invärka på (hästen). Sedan ryttarn gifvit sig ställning, begynner han att tidt och ofta inverka hästen i en följd. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 64 (1836). Önskar ryttaren t. ex. (med kedjetränsen) inverka skarpare på hästen. Wrangel HbHästv. 258 (1885). RidI 1930, s. 77.
INVÄRKBAR, adj. (†) ridk. till INVÄRKA 2 b: som (lätt) kan påvärkas, känslig för påvärkan. En god (inverkbar, lös, kännsam, kännsnar, fin) muns yttre egenskaper (hos hästen). KrigVAH 1829, s. 48. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 39 (1836).
Avledn.: invärkbarhet, r. l. f. (†) ridk. KrigVAH 1829, s. 38. I mån af bogarnas inverkbarhet (hos hästen). Ehrengranat Ridsk. I. 1: 27 (1836). —
INVÄRKNING, r. l. f.; best. -en; pl. -ar. = INVÄRKAN. Anm. Ordet användes företrädesvis i sg. best. o. i pl. ss. ersättning för de felande formerna av INVÄRKAN. Utöva skadliga invärkningar. Judarne .. härledde hvarje svårare sjukdomsfall från någon ond varelses omedelbara inverkning. Wallin 1Pred. 1: 348 (c. 1830). Ljuset har 2 inverkningar på vexten. Agardh Bot. 1: 400 (1830). (Den) helige Andes nåderika inverkningar på menniskornas hjertan. Flensburg KyrklT 23 (c. 1875). Östergren (1929). särsk. (†) ridk. = INVÄRKAN slutet; äv. med objektiv gen. betecknande föremålet för invärkan. Hästens inverkning. KrigVAH 1830, s. 189. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 31 (1836).
Ssgr: invärknings-punkt. särsk. (†) ridk. till INVÄRKNING slutet. Billerne eller inverkningspunkterne för munstycket. KrigVAH 1829, s. 38. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 10 (1836).
Spalt I 1127 band 13, 1933