| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INÖVA in3~ø2va, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (tillf., Böök 1Ess. 189 (1913; i bet. 1)), -NING; -ARE (tillf., Vallentin London 189 (1912; i bet. 3)).
1) öva (ngn i ngt), genom övning göra (ngn) förtrogen med l. skicklig (i ngt) l. lära (ngn att göra ngt o. d.); numera i sht i fråga om kunskap l. färdighet; i sht förr äv. allmännare: göra (ngn) van (vid ngt), invänja (ngn i ngt), vänja (ngn vid ngt); äv. utan adverbiell bestämning: gm övning bibringa (ngn) vederbörlig skicklighet, öva upp; i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk bet.: inlärd, övad, erfaren. Inöva ngn i, äv. till ngt. Inöva en orkester. Soldaternes inötwande. GenMRulla 19/9 1719. Bakningen (för amiralitetet) bestrides af 1 Mästare, 1 Gesäll, och 31 gemena Båtsmän, som dertil inöfvas. PH 6: 3671 (1755). Så äro ej eller mine (dvs. Jesus’) lärjungar upfödde med den stränghet, hvaruti edra (dvs. fariséernas) efterföljare äro ifrån barndomen inöfvade. Bælter JesuH 3: 327 (1756). En torpare (under Ottersjö) är inöfvad att sköta trägårdarna. Barchæus LandthHall. 66 (1773). Han fann .., att med en sådan hop ingenting kunde uträttas mot de inöfvade soldaterna. Fryxell Ber. 4: 279 (1830). Lotskapten åligger .. vaka deröfver .. att lotslärlingar i tjensten inöfvas. SFS 1881, nr 8, s. 7. (Lucia) hade .. (i klostret) blivit inövad till goda seder. Lagerlöf Troll 2: 88 (1921). — särsk.
a) (numera föga br.) refl.: öva sig (i ngt); förr äv.: vänja sig (vid ngt). PH 6: 3922 (1756). Ehuru Göteborgs handlande hade i 38 års tid inöfvat sig i den styggaste osed att rikta sig på medborgare. Chydenius 152 (1765). En lieformig hake (dvs. ett slags dyrk), .. i hvars begagnande han .. haft god tid att inöfva sig. Rydberg Ath. 467 (1859, 1866; uppl. 1876: öfva sig). ASScF 24: Minnestal 5 (1898).
b) med avs. på djur: dressera. Tama och inöfvade hästar. Roman Holbg 230 (1746). (Vissa fåglar) kunna inöfvas att säga ord och hela ordföljder. Rydberg FilosFörel. 3: 138 (1878). (Vinthundens) inöfning till jagt å räf och hare. Balck Idr. 2: 25 (1887).
c) (†) i p. pf., med nedsättande innebörd, närmande sig bet.: ”inpiskad”, ”utstuderad” o. d. Lagerbring 1Hist. 2: 356 (1773). Inöfvade skälmar. Stiernstolpe DQ 2: 7 (1818). Desse inöfvade politiska ränksmidare (dvs. fariséerna). Melin JesuL 4: 41 (1851).
2) (mindre br.) med avs. på organ l. dess funktion l. med avs. på röst o. d.: uppöva. De luftens nästen, där stormarna i sin barndom .. inöfva sina späda röster. Lantingshausen Young 2: 152 (1790; i bild). Ehuru hjärnans båda halfvor principielt äro lika anlagda, inöfva dock de flesta för mera komplicerad verksamhet endast den ena halfvan. EHTegnér i UVTF 26: 102 (1880). 2NF 22: 1170 (1915).
3) gm övning lära ngn (ngt) l. bibringa ngn skicklighet l. färdighet i (ngt); äv.: gm övning lära sig (ngt) l. förvärva skicklighet l. färdighet i (ngt); särsk. med avs. på sång- l. musikstycke, (roll i ett) skådespel o. d. Inöva ett pianostycke. Inöva handgreppen vid förfarandet. Inöva en körsång. Inöva ngt med ngn. Pjäsen är under inövning. Björn FörfYngl. Föret. (1792). Repetitören .. åligger att gå Aktörs-personalen vid Sång-partiers inöfvande tillhanda. ReglKTheat. 1834. s. 4. Man ser genast. att denna uppsyn är härmad eller inöfvad. Rydberg RomD 35 (1877). Grammatikläsningen skall i början hufvudsakligen gå ut på att inöfva formläran. SFS 1906, nr 10, s. 14. För Skolteatern inövas f. n. två enaktare. SvD(A) 1931, nr 101, s. 11.
Spalt I 1143 band 13, 1933