Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IRREDENTA ir1edän4ta l. 1032, r. l. f. (Langlet o. Nordensvan 53 (1914) osv.), äv. n. (Steffen Krig 2: 80 (1915), Därs. 4: 144 (1917)); best. -an, ss. n. -at; pl. -or, ss. n. =.
landsdel l. landområde som befinner sig under främmande herravälde o. som moderlandet strävar l. önskar att återvinna; urspr. o. eg. om italiensk irredenta. Langlet o. Nordensvan 55 (1914). Äktfinnarnas .. försök att vilja göra delar av Norrbotten till en (finsk) irredenta. Östergren (1929). Den italienska irredentan i Österrike (skulle) återförenas med moderlandet. GHT 1933, nr 252, s. 5.
Spalt I 1162 band 13, 1933