Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IRREDUCIBEL ir1edɯsi4bel l. 01—, adj. -bla.
Etymologi
[jfr t. irreduzibel, eng. irreducible; av IN-, pref.2, o. REDUCIBEL. — Jfr IRREDUKTIBEL]
filos. omöjlig att reducera, som icke kan föras tillbaka till en enklare l. ursprungligare form. Vannérus WundtPsyk. 71 (1896). Spiritualismen och materialismen .. tyckes utgöra verklighetens irreducibla grundelement. NoK 9: 27 (1922).

 

Spalt I 1162 band 13, 1933

Webbansvarig