Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IRRELIGION ir1elig1iω4n l. -lijω4n l. -liω4n, l. 01—, r. (l. f.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =.
Etymologi
[jfr t. o. eng. irreligion, fr. irréligion; av lat. irreligio (gen. -ōnis), av in- (se IN-, pref.2) o. religio (se RELIGION)]
(föga br.) irreligiositet. LBÄ 1: 29 (1797). Den atheism och irreligion, som .. lärdes vid (franska) statens undervisningsverk. Frey 1843, s. 514. Göransson UndersRel. 1: 107 (1904).
Avledn. (†): IRRELIGIONISM, r. (l. m.) = IRRELIGION. KyrkohÅ 1908, s. 203 (c. 1780). LittT 1795, s. 44. —
IRRELIGIONIST, m.||ig. irreligiös person. KyrkohÅ 1908, s. 178 (c. 1780).

 

Spalt I 1164 band 13, 1933

Webbansvarig