Publicerad 1933 Lämna synpunkter IRRIGATÖR ir1igatö4r l. 01—, l. -œ4r, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er. Etymologi [av fr. irrigateur (se IRRIGATOR)] 1) (i fackspr.) spruta för bevattning av trädgårdar o. d. NF 7: 802 (1883). 2NF 12: 877 (1909). 2) (†) med. = IRRIGATOR. Tholander Ordl. (c. 1875). VaruförtTulltaxa 1: 467 (1912). Spalt I 1168 band 13, 1933 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
