| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
1) (†) ägga (ngn), uppägga. När du (under fäktningen) hafwer att giöra med en Cholerisk (motståndare) .., måtte man än mer irritera och till stöten reta, gifwandes honom bedrägeliga blotten eller falska tempo. Porath Pal. 1: F 2 b (1693). Scherping Cober 2: 306 (1737). Dalin (1852).
2) göra (ngn) uppretad l. förargad, reta, förarga; göra (ngn) nervöst orolig, oroa, enervera; i p. pf. äv. i adjektivisk anv.: förargad, uppretad, nervöst orolig, ”nervös”, enerverad; äv. om handling, yttrande, tonfall o. d.: som beror på l. vittnar om dylik sinnesstämning. Hans beteende irriterade mig. Svara i irriterad ton. Irriterad stämning. Ett irriterande moment. Maskinens irriterande buller. (Sådant) som .. exacerberar och irriterar. RARP V. 2: 213 (1655). HSH 9: 137 (c. 1800). Den ledande roll, som de båda anglosaxiska makterna spelat vid dessa storpolitiska diskussioner .. har .. irriterat fransmännen. SvTidskr. 1931, s. 260. Om ett barn lider av sjukdom som kan .. verka irriterande .. för omgivningen. DN(A) 1932, nr 27, s. 5. — särsk. (†) i uttr. vara irriterad mot ngn, vara uppretad mot l. förargad på ngn. Ekeblad Bref 2: 162 (1659). MStenbock (1713) hos Loenbom Stenbock 4: 151.
3) i sht fysiol. medelst retning påvärka (organism, vävnad, cell o. d.), så att den bringas att reagera; särsk. om onormal retning (jfr IRRITATION 2); förr äv. med personobj. Morerne träda skarpa örter i näsan på dem som blifva vanmägtige, genom hvilkas starcka lukt, de blifva irriterade, att de komma till sina krafter igen. Westerdahl Häls. 423 (1764). Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 308. (De under världskriget använda giftgaserna äro) egentliga giftgaser, irriterande gaser, samt inflammerande gaser. KrigVAT 1922, s. 109.
Spalt I 1170 band 13, 1933