| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
ISCH iʃ4, interj.
(vard.) ss. uttryck för känsla av motvilja, förargelse l. otålighet, ringaktning o. d.: usch, asch, äsch, fy (baj). Tamm FonetKännet. 50 (1887). Isch, att Johnsson ska dricka så mycket! Bergman HNådT 53 (1910). Hon som kastade på nacken och sade ”isch” åt allting. Lindqvist Herr. 82 (1917).
Spalt I 1216 band 13, 1933