Publicerad 1933   Lämna synpunkter
I, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 38):
I-TRÄDA, v.1 [till TRÄDA, gå] (†) inträda i (ngt); i bildl. anv.
a) med avs. på ämbete, tjänst, värdighet o. d.: tillträda. Thetta kallet (dvs. konungavärdigheten), som .. (Saul) nu iträdde. Rudbeckius KonReg. 107 (1615). Een godh Mann som Capellans tiensten i herr Assars ställe iträdha kunne. VDAkt. 1659, nr 237. Därs. 1798, nr 133.
b) i uttr. iträda äktenskap, ingå äktenskap. Till nytt Ecktenskapz Iträdande. VDAkt. 1735, nr 136.
c) i uttr. iträda borgen, gå i borgen, ikläda sig borgen. VDAkt. 1799, nr 229. —
-TRÄDA, v.2, -ning. [till TRÄDA, föra l. sticka in]
1) träda l. sticka in (ngt i ngt). Juslenius 286 (1745). Klädning .. med et iträdt gult band. KonstNyhMag. 5: 4 (1822). Orsaken (till att ett foder sällan går sönder i högra ärmen) är .., att den högra armen iträdes först. Strindberg Hum. 154 (1879).
2) i överförd anv., med obj. betecknande det vari l. varigenom ngt annat trädes: träda i. Synålar. .. Lätta att iträda. PriskurCronquist 1898, s. 28.

 

Spalt I 1248 band 13, 1933

Webbansvarig