Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JAKTITERA, v. -ade.
Etymologi
[av lat. iactitare, utgiva sig för ngt, till iactare (se JAKTERA)]
(†) refl.: (falskligen) uppgiva sig (kunna ngt). Månge finnes som jactiterat sigh att the kunna solvera een distinction eller twå, och ähre doch ynkeligh versati in Articulis fidei. UppsDP 1594, s. 42 a (c. 1610).

 

Spalt J 59 band 13, 1934

Webbansvarig