Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JALA ja3la2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr fin. jaala, ry. jal, julle, liten båt; troligen ytterst av eng. yawl (se JÅL)]
benämning på ett slags av allmogen i Finl. o. på Runö använd, däckad, större segelbåt. Topelius Vint. II. 1: 200 (1881). IdrFinl. 4: 54 (1906). Runöbornas tvåmastade jalor av en typ, som införts på åttiotalet från Finska viken. SvKulturb. 3—4: 150 (1930).

 

Spalt J 60 band 13, 1934

Webbansvarig