Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JASS jas4, sbst.1, i bet. 1 m. l. r. (HbiblSällsk. 1: 200 (1838)), i bet. 2 n. (HbiblSällsk. 1: 208 (1838)); best. -en, ss. n. -et; pl. (i bet. 1) -ar.
Etymologi
[jfr holl. jas, trumfknekt, äv.: ett slags kortspel, t. jass, ett slags kortspel; möjl. förkortat av det holl. personnamnet Jaspar]
(förr) spelt.
1) i det under 2 nämnda kortspelet: knekt. ReglKortsp. 2: 39 (1809). Lindskog Spelb. 64 (1847).
2) ett slags på två man hand spelat kortspel vari knekten är högsta kortet i trumf. Rägn, blåst och köld tvingade oss at vara inom slottet, spela jass, ett spel som mycket kommit en vogue. GJEhrensvärd Dagb. 1: 243 (1779). Därs. 2: 55 (1780). ReglKortsp. 2: 39 (1809). Lundequist KonstSpel. 3: 99 (1849).

 

Spalt J 76 band 13, 1934

Webbansvarig