| Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
sjunga (låt l. refräng o. d.) på ett för alptrakternas invånare egendomligt sätt, utan ord o. med stämman plötsligt slående över från bröstton till falsett o. omvändt; äv. i utvidgad o. oeg. anv.: sjunga (låtar), tralla, kvittra, kvintilera o. d. Några vallgossar .. jodlade, med en ihålig, klagande ton de första takterna af Tyrolervisan. Nicander Minn. 1: 193 (1831). Så sprittande och glad, / Som lärkan jodlar under molnets frans. Kullberg Dikt. 135 (1850). Lindblad Long DjurL 2: 24 (1918). Och flickorna jodla, och skällan klämtande slår. Slotte Sång. 154 (1918). Detta landskaps (dvs. Tyrolens) charm med dess .. glada joddlare och vackra natur. SvD(A) 1932, nr 240, s. 13.
Spalt J 97 band 13, 1934