| Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
(vard.) prata enfaldigt l. barnsligt l. känslosamt, pjollra; äv. med obj.; jfr JOLLRA 4. Sitt nu ej längre och mögla och ula, / joltande vers om ”den älskliga flickan.” Karlfeldt FridLustg. 71 (1901). Här (dvs. i Samuel Ödmanns brev) är intet joltande om familjeangelägenheter. HWijkmark (1925) hos Ödmann Skr. 1: VIII.
Spalt J 109 band 13, 1934