Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JUBILATION 1bilatʃω4n l. jub1-, l. -aʃ-, r.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[av lat. jubilatio (gen. -ōnis), till jubilare (se JUBILERA, v.1)]
mus. i fornkristen o. medeltida kyrkomusik: melismatisk sång som vill vara uttryck för ett ”ordlöst” jubel. Valentin Musikh. 1: 86 (1900). Norlind AMusH 105 (1920).

 

Spalt J 218 band 13, 1934

Webbansvarig