Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
1) (starkt vard., föga br.) (smått) hoppa upp o. ned, guppa. Arvidi 75 (1651; i uppräkning). Planberg, han dansar, / Juckar och skrattar. Bellman 1: 191 (1771). Schück (1854; anfört ss. dialektalt o. ss. förekommande i lägre talspr.). — särsk. [jfr motsv. anv. i sv. dial.] i obscen anv. Bellman SkrNS 2: 38 (1772).
2) (vard., föga br.) idrott. i förb. jucka till10 4, vid simhopp: knycka till i luften med sitsen. TIdr. 1896, s. 444.
Spalt J 220 band 13, 1934