| Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JUDAS jɯ3das2, äv. 40, m. Anm. Förr användes ordet äv. med lat. böjning: gen. Judæ HbTrädg. 6: 150 (1876; i uttr. Judæ silfverpenning), ack. Judam Luk. 6: 16 (NT 1526), Spegel Pass. 212 (c. 1680).
namn på den av Jesus’ lärjungar (med tillnamnet Iskariot) som för trettio silverpänningar förrådde Jesus. — särsk. i bildl. l. överförd anv. (jfr Hjelmqvist BiblPersN 199 ff. (1901)).
a) [jfr t. judas-silberlinge] i uttr. Judas’ silverpänningar (l. -pänning), namn på växt av släktet Lunaria Lin., särsk. arten Lunaria biennis Mönch, vars frukter med de kvarstående skiljeväggarna till form o. färg likna (silver)mynt. Fries SystBot. 133 (1891). BonnierKL 7: 853 (1925).
b) om person som i ett l. annat avseende liknar Judas.
α) om förrädare, falsk o. trolös person o. d. Krook Heldvaderus 1: 97 (1674). Jag är ingen orm och Judas. Karlfeldt FridPoesi 192 (1902).
β) (föga br.) om girig l. oärlig person; äv. om procentare; äv. [jfr Joh. 12: 6] i uttr. Judas med pungen. Bellman SSkr. 4: 83 (1794). När Judas med pungen ej mer ger förskott. CFDahlgren 1: 118 (1829). Dalin (1852). jfr SNÅL-JUDAS.
B: (jfr b α) JUDAS-KYSS. (judas- 1587 (ss. två ord), 1838 osv. judasse 1558 (ss. två ord). judæ- 1783—1834. jude- 1621 (ss. två ord)—1846) [med hänsyftning på den evangeliska berättelsen (Mat. 26: 49, Luk. 22: 47) att Judas förrådde Jesus med en kyss] dels om falsk kyss, dels allmännare, om falsk, svekfull vänskapsbetygelse. Svart Gensv. F 1 a (1558). Se’n vi (dvs. svenskar o. ryssar) gifvit hvarannan Judækyssar till höger och venster. Tegnér Armfelt 1: 75 (cit. fr. 1783; om värkliga kyssar). En Judaskyss af eld. Berg Krig. 47 (1915; bildl., om skott). —
-KÖRSBÄR. [ombildning av JUDE-KÖRSBÄR] (†) judekörsbär (se d. o. 1). ApotT 1698, s. 30. Därs. 1739, s. 31. —
(jfr b α) -PÄNNING. i sht i pl., bildl., om betalning för förräderi l. annat svek. Topelius Fält. 4: 118 (1864). Heidenstam Folkung. 2: 70 (1907). —
-STYCKE. (judas- 1558 (ss. två ord). judasse 1558 (ss. två ord)) (†) gärning som liknar den som Judas förövade. Svart Gensv. E 3 a (1558). Därs. H 2 a. —
-TRÄD. (judas- 1815 (ss. två ord), 1874 osv. jude 1685 (ss. två ord)) [jfr d. judastræ, t. judasbaum, eng. judas-tree. Enligt folktron hängde sig Judas i ett träd av detta slag] bot. träd av släktet Cercis Lin., särsk. arten Cercis siliquastrum Lin.; jfr -LIND. Rudbeck HortBot. 12 (1685). Synnerberg (1815). Fries SystBot. 92 (1891). Det ”judasträd”, Cercis, som bekläder en stor muryta i Botaniska trädgården (i Lund) med den vackraste skära sammetstapet. EHTegnér i 1LundagKron. 459 (1918). —
-ÖRA. (judas- 1659 osv. judæ (i bet. 1) 1684 (ss. två ord). jude- (i bet. 1) 1785—1879)
1) [jfr d. judasøre, holl. judasoor, ävensom t. judasschwamm; efter mlat. auricula Judæ. Namnet syftar på fruktkropparnas öronliknande utseende o. på att Judas enl. vissa folksägner skulle ha hängt sig i en fläder] bot. den i södra o. mellersta Europa på gamla stammar o. grenar av fläder växande svampen Auricularia auricula Judæ (Lin.) Schröt. (Auricularia sambucina Mart.), vars fruktkroppar förr användes i medicinskt syfte, flädersvamp; i sht i pl.; jfr HYLLE-ÖRON. Franckenius Spec. E 4 a (1659). Roberg Beynon 121 (1697). 3NF (1929). Anm. till 1. På grund av anslutning till JUDE har ordet förekommit äv. under formen judöra [jfr eng. jew’s ear]. Sahlstedt (1773). SvTyHlex. (1851, 1872).
2) [jfr d. judasøre, t. judasohr, holl. judasoor, ävensom fr. apôtres, pl.; anledningen till benämningen oviss] (†) sjöt. i pl., om de båda stävpollare mellan vilka bogsprötet vilar, ”manshuvud”. Ekbohrn NautOrdb. (1840). 2NF (1910).
C (†): JUDASSE-KYSS, -STYCKE, se A.
Spalt J 221 band 13, 1934