| Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JULEP, jɯ4läp l. -lep, l. jɯ3läp2 l. -lep2 (jùläpp Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. (i bet.: olika slag av ”julep”) -er.
(förr) farm. urspr.: ett slags lugnande l. rogivande o. tillika välsmakande dryck (ofta beredd av bl. destillerat vatten o. syruper, bland vilka i regel opiumsyrup), sedermera: en ss. läskedryck avsedd mixtur beredd av socker l. syrup o. ngt aromatiskt vatten (ofta under tillsats av ett salt l. en syra, mera sällan av ett olösligt pulver). BOlavi 89 b (1578). Berchelt PestOrs. G 5 a (1589). (Läkaren) såg at crisis var för handen, föreskref derföre, för ro skul, en intet betydande, men smakelig Julep. Strandberg PVetA 1752, s. 13. Berlin Farm. 2: 428 (1851). Rydberg KultFörel. 6: 457 (1888). 2NF (1910). — jfr ROSEN-, VIOLEN-JULEP.
Spalt J 257 band 13, 1934