Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JURAMENT, n.
Ordformer
(jura- (iura-) 1556—1668. jure- (jwre-) 1558—1561)
Etymologi
[jfr t. o. eng. jurament, fr. jurement; av lat. juramentum, ed, till jurare, svärja, till jus (se JURIS)]
(†) ed (se ED, sbst.1 1); edsformulär. G1R 26: 809 (1556). Thänne breffvijsere Joannes Herbovillanus haffver giffvith sig udi vår tiänisth och sig medh jurementh hosz osz förplichtedh, effter som bruck hosz osz vare pläger. Därs. 28: 181 (1558). (De nyutnämnda riksråden) præsterede dehres Eedh … Dehres Jurament förestafwede Her Gabriel Göstafsson. RARP 1: 65 (1627). Rudbeck Bref 49 (1668).

 

Spalt J 288 band 13, 1934

Webbansvarig