| Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JURISPRUDENS jɯ1risprɯdän4s, r. l. f.; best. -en. Anm. I ä. tid användes äv. den lat. formen av ordet. Swedberg Schibb. 281 (1716). Ekbohrn (1868).
jur. juridik, rättsvetenskap (särsk. ss. grund för domstolarnas lagtillämpning); äv.: kunskap i rättsvetenskapen, lagfarenhet. PT 1751, nr 46, s. 4. Ty domaren, huru mycken jurisprudens han än månde besitta, får icke i sin embetsförvaltning ändra och mästra den gällande lagen. BtRiksdP 1875, I. 1: nr 32, s. 19. Landshöfding Isberg har .. jemväl genom författareskap gagnat jurisprudensen. SD(L) 1896, nr 520, s. 1. Kallenberg CivPr. 1: 910 (1924).
Spalt J 291 band 13, 1934