| Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JUSTEMANG ʃys1temaŋ4, adv.
(vard.)
1) i nekad (l. därmed jämförlig) l. frågande sats: anständigtvis, honnettemang. Det kan man inte l. knappast justemang göra. Kan man justemang komma fram med en sådan begäran?
2) ss. bekräftelse av en utsaga o. d.: alldeles riktigt, just det, precis så. Ekbohrn (1885). 2NF (1910).
Anm. Swedberg Schibb. 281 (1716) o. Ihre 1: 1012 (1769) upptaga justement, utan att man med säkerhet kan avgöra, huruvida uttalet ʃys1temaŋ4 l. jus1temän4t (ss. sidoform till JUSTAMENT) avses.
Spalt J 298 band 13, 1934