Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JYFFE jyf3e2, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[möjl. uppkommet gm kontamination av JYCKE o. sv. dial. juffe, drumlig karl (Hedström SydsmålFolkm. 1: 289 (1932))]
(starkt vard.) ”jycke” (se d. o. 2), ”prisse”, ”kurre”. Hur står det till uppe i järnkontoret (dvs. huvudet), gamle jyffe? Lite ostädat, tycks det. Hellström Lekh. 390 (1927).

 

Spalt J 316 band 13, 1934

Webbansvarig