Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JÄNK jäŋ4k, sbst.3, r. l. m.; best. -en; äv. JÄNKA jäŋ3ka2, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(jänk 1868 (: Jänken, sg. best.)—1933 (: jänken, sg. best.). jänka 1893—1933)
Etymologi
[avledn. av JÄNKA (se JÄMKA)]
(i sht förr) ett slags (från Smål., Uppl. o. Finl. känd) i olika variationer förekommande folkdans, i vilken en av turerna tillgår så att man, efter att hava ställt upp sig parvis med ansiktena mot varandra, dansar med små steg i sidled; i sht i sg. best. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 461 (1868). KalSvFolkskV 1904, s. 68. UNT 1933, julnr s. 17.

 

Spalt J 397 band 13, 1934

Webbansvarig