Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JÄRNPLÅT jæ3rn~plå2t, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. a) -ar (G1R 21: 52 (1550) osv.) ((†) -er (möjl. delvis att hänföra till sg. -plåta) G1R 25: 478 (1555), OxBr. 11: 822 (1645)); förr äv. (i bet. a) JÄRNPLÅTA, f.
Ordformer
(-plåt(h) 1555 (: järnplåther, pl.), 1676 osv. -plåter, sg. 1638. -plåta c. 1645. -blot 1550 (: Jern blotar, pl.))
Etymologi
[jfr d. jærnplade; av JÄRN o. PLÅT]
a) (stycke av) tunn o. jämn, valsad l. (i sht förr) utsmidd skiva l. platta av (smides)järn. G1R 21: 52 (1550). Därs. 25: 478 (1555). Dörrarna till de medeltida kyrkorna voro stundom gjorda af sammannitade järnplåtar. Cornell NorrlKyrklK 19 (1918). — särsk. (†) i pl. best., ss. varubeteckning. Ej flere nya Plåthamrar (må) til nästa Riksdag få anläggas, så framt icke Jernplåtarne dessförinnan til för högt pris upstiga, och någon brist på dem blifva skulle. PH 5: 3533 (1753).
b) ss. ämnesnamn. Ångpanna af valsad jernplåt. Pasch ÅrsbVetA 1837, s. 3. Galvaniserad järnplåt. Lundin NSthm 613 (1889).
Ssgr: A (i sht i fackspr.): JÄRNPLÅT-BEKLÄDNAD, -FAT, se B. —
-HAMMARE. (i sht förr) hammare l. hammarvärk för utsmidning av järnplåt. Rinman 2: 677 (1789).
Ssg (i sht förr): järnplåthammars-ägare. Bergv. 2: 599 (1752). —
-KÄRL, -SMIDE, se B.
B: JÄRNPLÅTS-BEKLÄDNAD. (-plåt- 1859) konkret. Rothstein Byggn. 549 (1859). —
-FAT. (-plåt- 1898) fat (tunna) av järnplåt. GHT 1898, nr 59 A, s. 4. —
-KÄRL. (-plåt- 1839. -plåts- 1863—1888) Förtenning af koppar-, messing- och jernplåtkärl. Almroth Karmarsch 487 (1839). Balck Idr. Suppl. 250 (1888). —
-RESERVOAR. NF 3: 812 (1879). —
-SMIDE. (-plåt- 1750) (i sht förr) abstr. Bergv. 2: 549 (1750). —
-VALS; pl. -ar. tekn. vals för utvalsning av järnplåt. Almroth Karmarsch 179 (1838).

 

Spalt J 458 band 13, 1934

Webbansvarig