Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JÖRAN jö3ran2 l. jœ3-, m.; best. (i bet. 2, †) -en; förr äv. JERGEN.
Ordformer
(jörianen, sg. best. 1528. jören 1544 (: szancte Jörens höns)—1560. jergen c. 1560 (: Jergenslakan)—1562 (: Jergens lakan))
Etymologi
[fsv. Iörian, Iöran; jfr d. Jørgen; av mnt. Iurian resp. Jurgen (nt. Jörgen). Namnet är en avledn. av lat. Georgius, gr. Γεόργιος, varav GEORG]
1) manligt personnamn, bl. a. buret av helgonet Sankt Jöran; särsk.
a) (†) i uttr. Sankt Jörans lakan, benämning på visst slags (ylle)-tyg; jfr JERGENS-LAKAN (se ssg nedan). TullbSthm 23/9 1560.
b) i uttr. Sankt Jörans höns, se HÖNS 1 b.
2) (†) om Bernt Notkes bekanta skulptur ”Sankt Jöran och draken” i Stockholms storkyrka. Sa[m]ma dagh wart beleffuat aff rådh och borgameste[re] m[edh] fogde[n] at th[e]n store jørianen j byiakyrkion skulle fløtias bort til warfrudøør, ty han tag[er] alt rumet bort aff kyrkione. OPetri Tb. 204 (1528; uppl. 1929).
Ssg: JERGENS-LAKAN. (†) benämning på visst slags (ylle)tyg; jfr JÖRAN 1 a. Forssell Hist. II. 1: 13 (c. 1560). TullbSthm 4/8 1562.

 

Spalt J 502 band 13, 1934

Webbansvarig