| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KADENS kadän4s l. kadaŋ4s, r. (m. Heinrich (1814), Lundell; f. Envallsson (1802), Larsen (1884)); best. -en; pl. -er.
a) om rytm i poesi l. prosa; numera nästan bl. (med anslutning till 2) om rytmiskt slutfall i en sats l. period o. d. Til vers fordras en besynnerlig och en uti vissa intet så långa perioder insluten tacht eller cadence. Lagerbring HistLit. 74 (1748). (Man anbringar) avsiktligt i vissa slag av prosaisk form .. rytmiska partier, i synnerhet rytmiska slutfall (kadenser). Wulff Värsb. 15 (1896). SvD(A) 1933, nr 115, s. 6.
b) (†) om rytm l. takt i dans l. ridning l. annan rytmisk rörelse. Carl XII Bref 41 (1701). (Polacken) Går så uti dantzen stålter / Som en häst i bästa wolter. / Klacken han slår i Cadance. IHolmström (c. 1703) i 2Saml. 2: 82 [jfr fr. danser en cadence]. Kling Spect. X 3 a (1735).
2) mus.
a) harmonisk vändning som bildar en vilopunkt i l. avslutning på en melodisk tonföljd; slutfall. Fullkomlig l. hel kadens, helkadens. Ofullkomlig l. halv kadens, halvkadens. Bedräglig kadens, kadens som icke sker i huvudtonen. Plagalisk kadens, kadens som går från underdominanten till tonikan. Londée Kellner 24 (1739). Bauck 1Musikl. 1: 196 (1864). Afslutandet af en sats, period eller ett helt tonstycke sker i allmänhet genom vissa harmoniska formler, hvilka kallas kadenser eller slut. Wegelius Musikl. 1: 88 (1888). Jeanson (o. Rabe) 1: 191 (1927). — jfr FINAL-, HALV-, HEL-, SLUT-KADENS.
b) i utvidgad anv. av a, i instrumentalkonsert: mot slutet av en sats inskjuten fri fantasi som giver solisten tillfälle att visa sin färdighet; äv. i uttr. uppehållen kadens. Här står jag nu flat som han, som skulle spela solo på violn och råkte att nysa i cadensen. Kexél 1: 129 (1788). Bauck 1Musikl. 2: 30 (1871). SvUppslB (1933).
c) (föga br.) i bildl. anv av a: uppehåll l. avbrott i en mening l. ett yttrande o. d. Då hon således sjelf genom att lemna rummet gjorde en så betydlig kadens i framställningen (så osv.). Almqvist Hind. 19 (1833). Här började mummel i nationssalen, och det retade vår bergsman, så att han gjorde en kadens och ändrade tonart. Strindberg GötR 53 (1904).
(1 a) -MÄSSIG. (föga br.) rytmisk. Pålningsmanskapets kadansmässiga maning till hejaren, ”opp i topp, opp i topp, så fall”. NordT 1881, s. 276. —
1) (i fackspr.) till 1, i p. pf.: rytmisk, taktmässig.
b) till 1 b, om rörelse l. takt. En väl cadancerad takt sker med rakställd häst. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 59 (1836). Hamilton Ridn. 135 (1923).
2) mus. till 2: åstadkomma kadens. Lannerstierna Vitt. 137 (1790; i fråga om sång). Jeanson (o. Rabe) 1: 57 (1927).
Spalt K 26 band 13, 1935