Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAIMAKAM kaj1maka4m, m.; best. -en; pl. -er; förr äv. KAIMAKAN, m.
Ordformer
(kaimakam (caimacam) 1687 osv. caimacan (-kan) 1729—1845. kaimmakam 1884—1904)
Etymologi
[jfr t. o. eng. kaimakam, fr. caïmacan; av turk. kaymakam, av arab. qā’im maqām, eg.: stående på en (annans) plats, ställföreträdare, till qāma, stå, o. maqām, plats; med avs. på bet.-utvecklingen jfr LÖJTNANT, STÅTHÅLLARE]
(i fråga om turkiska förh.) högre lokalämbetsman som representerar den högsta myndigheten; särsk. (förr): storvisirens ställföreträdare (tillika guvernör i Konstantinopel). OSPT 1687, nr 47, s. 1. Bellman 2: 159 (1783). 3NF (1929).

 

Spalt K 50 band 13, 1935

Webbansvarig