Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAJMAN kaj3~man2 l. kaj4~man1 (kájmann Dalin), sbst.1, m.||ig.; best. -mannen, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -män ((†) -männer Unge Dal. 1: 89 (1831), Larsen (1884)).
Ordformer
(kaie- 1653. kaj- (kai-, kay-) 1700—1929)
Etymologi
[sv. dial. kajman; av fin. kaima (gen. kaiman) (se KAJMA) med anslutning av ordets andra stavelse till MAN, mansperson; jfr Bergroth FinlSv. 63 (1916)]
(numera knappast br. utom i Finl.) namne. Johan Stake, min kaieman. Ekeblad Bref 1: 281 (1653; rättat efter hskr.). (Olof Malmgrens) kajman, stallmästaren välborne herr Olof Malmerfelt. ESchröderheim (1793) i MoB 6: 196. Callerholm Stowe 145 (1852). Mörne Hav. 100 (1921). Östergren (1929; angivet ss. sällsynt o. ålderdomligt).

 

Spalt K 56 band 13, 1935

Webbansvarig