| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KAK l. KAKAK, interj.
(†) användt för att återgiva gåsens, ankans o. andens m. fl. fåglars kacklande l. snattrande läte. När gåsen är dödh, så ropar hon icke kakak. SvOrds. B 7 a (1604). Åter sa Gåsen kak ther til. Sigfridi G 1 a (1619). MarkallN 2: 61 (1821).
Spalt K 60 band 13, 1935