Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KALCIUM kal4sium, stundom 302, n.; best. -iumet (SAOL (1923; ss. biform), Östergren (1929)); i best. anv. dock vanl. utan slutart.
Ordformer
(äv. skrivet calcium)
Etymologi
[jfr t. kalzium, eng. o. fr. calcium; bildat 1808 av den engelske kemisten H. Davy av stammen i lat. calx (gen. calcis) (se KALK, sbst.2) o. den i vissa metalliska grundämnens namn brukliga ändelsen -ium; jfr BARIUM]
kem. visst tvåvärdt, metalliskt grundämne av silvervit, glänsande färg. Lyceum 2: 146 (1811). Berzelius Kemi 2: 66 (1812). Böös o. Lundberg Kemi 131 (1930). — jfr FLUOR-, RODAN-KALCIUM.
Ssgr (kem.): KALCIUM-CYANAMID. förening av kalcium, kol o. kväve, kalkkväve, karbidkväve. PT 1904, nr 242, s. 3. 2NF 5: 993 (1906). —
-FLUORID. fluorvätesyrans kalciumsalt, fluorkalcium; ss. mineral benämnt: flusspat. Åkerman KemTechn. 1: 476 (1832). Böös o. Lundberg Kemi 32 (1930). —
-FOSFAT. fosforsyrans kalciumsalt, fosforsyrad kalk. Blomstrand Berlin 392 (1870). Kalciumfosfat utgör huvudmassan i människans och djurens ben och ingår i superfosfat. 3NF 11: 138 (1929). —
-FÖRENING. —
-HYDRAT. i sht äldre benämning på kalciumhydroxid. Cleve KemiBeg. 91 (1873). Abenius Kemi 199 (1903, 1931). —
-HYDROXID. förening av kalcium o. hydroxyl, kalciumhydrat, släckt kalk. Johansson Kemi 183 (1914). Böös o. Lundberg Kemi 132 (1930). —
-KARBID. förening av kol o. kalcium (som i förening med vatten utvecklar acetylen), ”karbid”. TT 1897, Allm. s. 302. Starck Kemi 152 (1931). —
-KARBONAT. kolsyrans kalciumsalt, i naturen förekommande ss. mineralet kalkspat o. utgörande huvudbeståndsdelen i marmor, krita o. kalksten. Blomstrand Berlin 395 (1870). Starck Kemi 149 (1931). —
-KLORID. klorvätesyrans kalciumsalt, klorkalcium. Åkerman KemTechn. 1: 457 (1832). Starck Kemi 146 (1931). —
-NITRAT. salpetersyrans kalciumsalt, kalksalpeter, ”norgesalpeter”. Cleve KemiBeg. 83 (1873). Starck Kemi 148 (1931). —
-OXID. förening av kalcium o. syre, (osläckt) kalk. Almström KemTekn. 1: 546 (1844). Starck Kemi 145 (1931). —
-SALT, n. salt av kalcium. Cleve OorgKem. 211 (1873). —
-SILIKAT. kiselsyrans kalciumsalt. Cleve KemiBeg. 93 (1873). Kalciumsilikat är huvudbeståndsdelen i glas. BonnierKL 6: 415 (1925). —
-SULFAT. svavelsyrans kalciumsalt, vilket ss. mineral uppträder ss. gips. Cleve KemiBeg. 92 (1873). Starck Kemi 147 (1931).

 

Spalt K 89 band 13, 1935

Webbansvarig