Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KALEMBUR kal1ambɯ4r l. kal1aŋ- (kàlanngbùr Dalin), r. l. m.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(calembour(e) 1810—1932. kalembur 1811. calembourg 1836—1932)
Etymologi
[liksom t. kalembour(g), kalauer, av fr. calembour, calembourg, av ovisst urspr.]
(numera knappast br.) ordlek som grundar sig på olika betydelser av samma l. lika lydande ord, vits. Atterbom Lyr. 2: 34 (1810). (Fahlcrantz) skulle ansett den dag förlorad, på hvilken han icke åstadkommit ett visst antal calembourger. Sturzen-Becker 1: 86 (1861). Tavaststjerna Kvällsbris. 219 (c. 1897; i fråga om fr. förh.). TySvO 462 (1932).

 

Spalt K 93 band 13, 1935

Webbansvarig