Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KALENDE- kalän3de~.
Ordformer
(kal(l)ende- (-dæ-) 1743 (: Kallendæ Bröder) osv. kal(l)ente- (cal-, -tæ-) 1743 (: Kallente Bröder)—1926 (: Kalentegillet))
Etymologi
[av (ssgr med) (ä.) d. kalent(e) (äv. kalende), n., kalendegille, av mnt. kalant, m., motsv. mnl. kalende, kalande, f., ffris. kalende, f., t. kaland, av lat. kalendæ, första dagen i månaden (se KALENDARIUM), i den nylat. förb. kalendarum fratres resp. fraternitas, ”kalendæ”-bröderna resp. -brödraskapet; namnet syftar på att gillesbröderna hade sina sammankomster första dagen i månaden]
i ssgr: som utgör l. tillhör kalendegille.
Ssgr (i fråga om äldre, i sht danska förh.; jfr dock -GILLE anm.): KALENDE-ALTARE. [jfr ä. d. kalentealter] altare knutet till ett kalendegille. Bexell HallHist. 2: 392 (”382”) (1818). GHalmstÅb. 1934, s. 173. —
-BRODER. [jfr ä. d. kalentebroder] manlig medlem av ett kalendegille. Flensburg KnutGilld. 17 (1743). Brunius Metr. 140 (1836). —
-GILLE. [jfr ä. d. kalentegilde] benämning på vart särskilt av vissa kyrkliga, företrädesvis medeltida, väsentligen av präster bestående brödraskap l. gillen som sammanträdde första dagen i månaden o. som voro stiftade för läsande av själamässor för avlidna gillesbröder samt för inbördes hjälp o. sällskaplig samvaro. Corylander LundDomk. 47 (1756; i fråga om medeltida förh. i Lund). Calendegillena, hvilka urartat till dryckeslag, der ett oskickligt lefverne fördes, blefvo förbjudne 1618. Cavallin Herdam. 1: 37 (1854; i fråga om äldre danska o. skånska förh.). SvUppslB (1933). När vi första gången (1431) höra talas om Kalendegillet i Halmstad, består det av både klerker och lekmän, vilka båda kategorier utsågo var sin ålderman. GHalmstÅb. 1934, s. 174. Anm. I Lund fortlever ännu ett kalendegille (sodalitium sacerdotum majus lundense, i ä. tid vanl. kallat: det större prästagillet). Det hade i äldre tid äv. den folkliga benämningen GALTEGILLE, trol. en förvrängning av KALENDE-GILLE. Corylander LundDomk. 47 (1756). Brunius Metr. 139 (1836). 2NF 13: 600 (1910). —
-HUS. [jfr ä. d. kalent(e)hus] hus l. gård som tillhörde ett kalendegille o. användes till gillets sammankomster. TT 1902, Ark. s. 82. Isberg HbMalmö 267 (1923).

 

Spalt K 94 band 13, 1935

Webbansvarig