Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KALENDE- kalän3de~.
i ssgr: som utgör l. tillhör kalendegille.
-BRODER. [jfr ä. d. kalentebroder] manlig medlem av ett kalendegille. Flensburg KnutGilld. 17 (1743). Brunius Metr. 140 (1836). —
-GILLE. [jfr ä. d. kalentegilde] benämning på vart särskilt av vissa kyrkliga, företrädesvis medeltida, väsentligen av präster bestående brödraskap l. gillen som sammanträdde första dagen i månaden o. som voro stiftade för läsande av själamässor för avlidna gillesbröder samt för inbördes hjälp o. sällskaplig samvaro. Corylander LundDomk. 47 (1756; i fråga om medeltida förh. i Lund). Calendegillena, hvilka urartat till dryckeslag, der ett oskickligt lefverne fördes, blefvo förbjudne 1618. Cavallin Herdam. 1: 37 (1854; i fråga om äldre danska o. skånska förh.). SvUppslB (1933). När vi första gången (1431) höra talas om Kalendegillet i Halmstad, består det av både klerker och lekmän, vilka båda kategorier utsågo var sin ålderman. GHalmstÅb. 1934, s. 174. Anm. I Lund fortlever ännu ett kalendegille (sodalitium sacerdotum majus lundense, i ä. tid vanl. kallat: det större prästagillet). Det hade i äldre tid äv. den folkliga benämningen GALTEGILLE, trol. en förvrängning av KALENDE-GILLE. Corylander LundDomk. 47 (1756). Brunius Metr. 139 (1836). 2NF 13: 600 (1910). —
-HUS. [jfr ä. d. kalent(e)hus] hus l. gård som tillhörde ett kalendegille o. användes till gillets sammankomster. TT 1902, Ark. s. 82. Isberg HbMalmö 267 (1923).
Spalt K 94 band 13, 1935