Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KALESCH kalä4ʃ l. -äʃ4 (cale´sch (öp(pet) ē) Weste), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
(i sht förr) med kuskbock utrustat, högt o. lätt, fyrhjuligt åkdon på fjädrar, försett med baksufflett o. framtill öppet samt med plats inuti för fyra personer på två (tvärställda) visavisäten, ”visavi”; förr äv. (åtminstone ss. senare led i ssgr) om tvåhjulig vagn av liknande typ; äv. ss. namn på heltäckt vagn med fast kur över (tvärställda) visavisäten, stundom äv. om landå; förr äv. om ett slags postdiligens med plats för två personer inuti; jfr BERLINARE 2 a. OxBr. 3: 141 (1627). 1 G(ammal) Polesk Colatzk med 2 Selar. BoupptSthm 25/4 1646. En kalesch med kusk i livré och ett par de ståtligaste hästar. Blanche Bild. 3: 72 (1864). 2NF 6: 423 (1906). Det var en kalesch, påpekade Hedqvist, en mycket fin vagn. Böök Sommarl. 201 (1927). 3NF (1929). — jfr BERLINER-, POST-, PROMENAD-, RES-, TRILL-, TVÅHJULS-, VINER-KALESCH m. fl.
Spalt K 98 band 13, 1935