| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KALUMNIANT l. KALOMNIANT, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
(†) person som gör falsk(a) beskyllning(ar) o. ärerörig(a) tillvitelse(r), person som förtalar l. häcklar. BtHforsH 1: 170 (1629). Att een calumniant vthkastade på hänne ährerörige beskyllningar. VDP 1674, s. 487. Dock är vel ingen calumniant så bitter, som icke feller barmhertiga omdömen om några. Rydelius Förn. 186 (1722, 1737). Lundström LPGothus 1—2: 216 (1893; efter handl. fr. 1620).
Spalt K 200 band 13, 1935