| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KALVINISERA kal1vinise4ra, äv. kalvi1n-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
kyrkohist.
1) tr.: ombilda (läroåskådning l. kyrklig riktning o. d.) till likhet med kalvinismen, sätta kalvinsk prägel på; nästan bl. i p. pr. o. ss. vbalsbst. -ande, -ing. Karl IX:s kalviniserande sträfvanden. Lundström LPGothus 1—2: 118 (1893); jfr 2. KyrkohÅ 1916, LittÖ. s. 67 (: kalvinisering).
2) intr.: ansluta sig till l. vara påvärkad av kalvinismen; i sht i p. pr. ss. adj.: som företer anslutning till l. påvärkan av kalvinismen. Prester, hvilka ansågos hysa calviniserande meningar. Cavallin Herdam. 3: 335 (1856). Därs. 4: 79 (1857).
Spalt K 218 band 13, 1935