Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAMPE, sbst.2, m.; pl. -ar.
Ordformer
(kampe 1616 (: Hoffkampe)—1712. kampar, pl. 1635 (: Hoffkampar))
Etymologi
[jfr d. kamp, (i folkvisor:) kämpe, nor. kappe, (i folkvisor:) stridsman, hjälte, isl. kappi, kämpe; avledn. av KAMP, sbst.2]
(†)
1) om hovman l. hovtjänare; i ssgn HOV-KAMPE.
2) orkeslös gammal man, som förr varit kraftfull o. stridbar. Verelius 137 (1681). Spegel 210 (1712).

 

Spalt K 305 band 13, 1935

Webbansvarig