Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KANDID kandi4d, adj.; adv. (†) =. (Biurman).
Ordformer
(candide 1729—1868. kandid 1884 osv.)
Etymologi
[av fr. candide, av lat. candidus, skinande vit, uppriktig, till candere, vara skinande vit. — Jfr KANDELABER, KANDIDAT]
(i vittert, av franska påvärkat spr.)
1) om språk o. d.: ren, klar. Den kandida språkformen. Söderhjelm ItRenäss. 315 (1907).
2) uppriktig, ärlig; troskyldig. Biurman Brefst. 112 (1729). Den kandida hjärterenheten. Söderhjelm Runebg 2: 387 (1906). Den kandida omisstänksamhet, varmed .. (Creutz) rörde sig i en värld av förtal. Lamm UpplRom. 1: 203 (1918).

 

Spalt K 340 band 13, 1935

Webbansvarig