Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KANISTER kanis4ter, r. l. m.; best. -n; pl. kanistrar ((†) -trer Tersmeden Mem. 3: 153 (1742); = (PT 1758, nr 70, s. 3); -s Olán OstindComp. 122 (i handl. fr. 1798)).
Ordformer
(kanister (can-) 1695 osv. carnister 1794)
Etymologi
[jfr t. kanister, eng. canister, fr. canistre; av lat. canistrum, flätad korg, av gr. κάναστρον, κάνιστρον, av rör flätad korg, till gr. κάννα, rör (jfr KANAL). — Jfr KNASTER o. TORNISTER]
1) (†) tornister. LMil. 4: 643 (1695).
2) (i sht i fackspr.) dosa l. liten låda av metall, bläckdosa, bläckburk; i sht om sådan för förvaring dels av te, tobak o. d., dels av ammunition, dels av olja, fernissa o. d., dels av operationslinne under o. efter steriliseringen av detsamma; äv. (ny anv.) om pappkartong (för skorpor). En af de ouppslagna små canistrer te. Tersmeden Mem. 3: 153 (1742). Ett par kanistrar Havanna. Därs. 1: 206 (c. 1780). Karduserna förvaras i kanistrar eller zinkkoger. UFlott. 3: Bih. s. 88 (1906). De många kanistrar och burkar, vari småbrödet förvarades. Wærn-Bugge Bruksb. 144 (1925). Söderström LäkKvacksalv. 145 (1926). Kjellin (1927). — jfr ALUMINIUM-, BLY-, BLÄCK-, KRUT-, PERGAMENT-, TENN-KANISTER m. fl.

 

Spalt K 354 band 13, 1935

Webbansvarig