Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KANS, r. l. f.
Ordformer
(kans(s) 1529 (: kansewijsz), 1622—1893. kantz 1638 (: kantzwijs)—1704)
Etymologi
[y. fsv. kans; jfr sv. dial. kans, dan. o. nor. kans, av mnt. kanze, kanse, motsv. holl. kans, av nordfr. dial. cance, motsv. fr. chance (se CHANS)]
(†) utsikt (till framgång l. till nående av ett visst resultat osv.), möjlighet, tillfälle; chans; äv. i uttr. nappa kans med ngn, taga i kans med ngn, pröva sina krafter mot ngn. Tilse om man i medler tidh kunne aflöpa fienden någen kanss, och så därmedh fordröija tidhen. OxBr. 5: 180 (1622). Sin Fiend bättre man kan wäria vr een Skans, / Än innom tasta then medh een owissan kans. Palmchron SundhSp. 245 (1642). Dhe ährliga knechtar .. / Som stridde för Konungens Crona och Scepter, / Då tije de nappa med hundrade kansz. Stenbock Glädiesp. A 4 a (1701). Nappa kans med en, taga i kans med en. Ihre (1769). Han såg sig ingen kans. Lundell (1893; anfört ss. folkmål).
Ssgr (†): A: KANS-VIS, adv. tillfälligtvis, händelsevis; (liksom) av en händelse; på försök. (Han) tilbödh sig kanswijs, på sin Herris och sin egne wägna, vdj handlung och tiäniste medt oss. G1R 14: 34 (1542). Annerstedt UUH Bih. 1: 345 (i handl. fr. 1638). Att .. (Verelius) låtit sig förliuda att willia alle sine scripter upbränna, .. men det skedde på hoot och kanswijs att bringa hr. Rijkz Cantzleren till ånger öfwer sitt förbudh på hans acrimonie. Schück VittA 3: 354 (i handl. fr. 1678).
B: KANSE-VIS, sbst. i uttr. på kansevis, = KANS-VIS. OPetri Tb. 266 (1529; uppl. 1929).

 

Spalt K 382 band 13, 1935

Webbansvarig