Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KANSLIST, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(cancel(l)ist (cans-) 1645—1837. cantzelijst 1639. cantzel(l)ist 1626—1720. can(t)zlist (cants-) 1640—1818. cantzlyst (-liest) 1661—1713. kanslist (cans-) 1805 osv.)
Etymologi
[jfr t. kanzlist, mlat. cancellista, avledn. av KANSLI]
(underordnad) tjänsteman i ett kansli; särsk. ss. titel för vissa tjänstemän av lägre grad i vissa kanslier, ss. vid beskickningarna, vid riksdagens utskott, hos nedre justitierevisionen, vid K. M:ts orden osv.; äv. elliptiskt för: landskanslist. CivInstr. 306 (1626). Anno 1639 .. wardt han kallader vthi H. K. Mtz. Wår Allernådighste Drotningz Cantzelij, .. ther han är brukader först för en Copist, sedan för en Cancellist, och på sidstone för en Registrator, vnder wälbemälte Her Secreterare (Gyldenklou). Westhius NPedersen 35 (1645). Kanslisterna skola uppsätta och renskrifva hvad dem af deras förmän i tjensten anbefalles, biträda vid kollationering samt afsända expeditioner. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 1, Bil. 5 a, s. 2. Kanslister, manliga eller kvinnliga (i utrikesdepartementet). SFS 1921, s. 1223. — jfr AKADEMI-, CHEFS-, LANDS-, RIDDARHUS-, SENATS-KANSLIST m. fl.
Ssgr: KANSLIST-BEFATTNING. —
-BESTÄLLNING. jfr -TJÄNST 2. Almquist Bergskoll. 22 (i handl. fr. 1766). KrigVAT 1859, s. 507. —
-LÖN. HdlCollMed. 24/2 1742. —
-TJÄNST.
1) i uttr. göra kanslisttjänst, tjänstgöra ss. kanslist. HdlCollMed. 24/2 1742.
2) kanslistbefattning. BtRiksdP 1876, I. 1: nr 1, Bil. 3 a, s. 47.

 

Spalt K 395 band 13, 1935

Webbansvarig