| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KANTONERA kan1tωne4ra l. -o- l. -å-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (PH 6: 4490 (1757), 3NF 12: 352 (1930)); jfr KANTONEMANG.
(numera mindre br. utom i fråga om ä. l. utländska förh.) mil.
1) intr.; om trupp: vara förlagd i ”kantoneringskvarter”. Munthe FortifH III. 2: 148 (i handl. fr. 1699). Inga Sachser .. contonera på thenna sijdan Krakau. KKD 11: 47 (1704). Troupparne cantonerade i byarne. HSH 2: 232 (c. 1750). Då Armeen cantonerade emellan Wismar och Rostock. Loenbom Stenbock 3: 378 (1760). Den bivouaquerande eller cantonerande armén hämtar alla sina behof ur den trakt, hvarest den befinner sig. KrigVAH 1816, s. 126. Sylvan Vial 1: 239 (1863). Ekbohrn (1904).
2) tr.: förlägga (en trupp) i ”kantoneringskvarter”. Toll Krigsk. 12 (1770). Manderström PVetA 1859, s. 54.
3) [specialanv. av 1 o. 2] ss. vbalsbst. -ing, handlingen att förlägga en trupp i ”kantoneringskvarter” l. förhållandet att en trupp är förlagd i dylikt kvarter; äv. konkret: (plats l. område där en trupp är förlagd i) ”kantoneringskvarter”. Arbin Ing. 60 (1761). Lefrén Förel. 2: 127 (1817). 3NF 12: 352 (1930).
B (till 1—3; numera mindre br. utom i fråga om ä. l. utländska förh.): KANTONERINGS-DISTRIKT. område inom vilket en trupp ”kantonerar”. Lefrén Förel. 2: 120 (1817). KrigVAH 1825, s. 189. —
-KVARTER~02. kvarter vari varje man får sängplats o. varje häst stallrum; rymligt (”vidsträckt”) kvarter, motsatt: trångt kvarter; äv. allmännare: kvarter. KKD 5: 82 (1710). Ett truppförband, som är förlagdt i kantoneringsqvarter i stad eller å landet. TjReglArm. 1889, s. 385. (Japanska) armén .. förlades i kantoneringskvarter i staden (Fönhuangtschöng) och dess omnejd. IllMilRevy 1904, s. 414. 2NF 18: 806 (1912). —
-STÄLLE. ställe där en trupp är förlagd i ”kantoneringskvarter”. FörslExFältartill. 1876, 3: 13.
Spalt K 415 band 13, 1935