Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAPSON kapsω4n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(capçon 1734—1834. capzon 1738—1745. kappson (cap-) 1679—1807. kapso(o)n (cap-) 1639 osv.)
Etymologi
[liksom ä. d. kapson, d. kapsun, av nt. kapsun, liksom t. kappzaum (vars senare led är folketymologisk ombildn. till zaum, betsel), av fr. caveçon, av it. cavezzone, avledn. av cavezza, grimma, av lat. capitium, till caput, huvud (se KAPUT, sbst.1)]
hippol. stark lädergrimma försedd med järnringar på nosremmens främre del för kapsonlinas l. ledtygels fästande o. med en extra käkrem för att kunna spännas stadigt fast vid hästhuvudet, avsedd att användas vid hästdressyr o. vid betvingande av olydiga hästar; förr äv.: trästav som i ena ändan är försedd med en tågögla vilken kan trädas över en ostyrig hästs överläpp o. kringvridas för att lugna hästen, broms (se BROMS, sbst.2 1); nosklämma; förr äv. i utvidgad användning: grimma l. dyl. som man anbringar kring nosen på andra djur än hästar för att i ett l. annat avs. hindra l. hejda deras rörelser med nosen (trynet) l. munnen. Lägga l. sätta en kapson på en häst. Schroderus Comenius 451 (1639). Linc. (1640; under pastomis; om broms). Utlänningarne sätta .. capson på svinen, at de ej sjelfva må äta upp dem (dvs. tryfflarna). Linné Diet. 2: 172 (c. 1750). Oroliga eller skygga hästar böra medelst grimma, träns eller kapson hållas med handen. Bendz Hofbesl. 38 (1866). Hamilton Ridn. 52 (1923). — särsk.
a) (†) zool. bildl., benämning på den med fjäder l. hår klädda kanten av näbbroten hos vissa fågelarter. Retzius Djurr. 137 (1772). Marklin Illiger 200 (1818).
b) bildl.: ngt som dämpar l. hejdar l. håller tillbaka ngn l. ngt; särsk. i uttr. lägga l. sätta kapson på ngn l. ngt, hålla ngn l. ngt tillbaka l. i styr l. i schack, binda, fjättra (ngn), hindra, hejda, dämpa, undertrycka; kuva (ngt l. uttrycken av ngt, särsk. en känsla o. d.). RP 11: 122 (1645). Envallsson Hofsl. 50 (1786). Bergström bemödar sig att sätta kapson på sina känslor. Zedritz 3: 10 (1855). Religionen (sade fritänkaren) är ganska nyttig .. som kapson för istadigt folk. Topelius Fält. 5: 399 (1867). SvD(A) 1931, nr 336, s. 10.
c) (†) bildl. i uttr. ge ngn på kapsonen, ge ngn en örfil, ge ngn ett slag på örat. Lind (1749).
Ssgr (hippol.): A: KAPSON-BETSEL. (†) = KAPSON. VetAH 1819, s. 228. —
-LINA. i kapson fäst lina medelst vilken hästen hanteras o. behärskas. Tigerhielm 30 (1867). RidI 1930, s. 195. —
-RING. (kapson- 1930. kapsons- 1836) ring på kapson vari kapsonlinan fästes. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 19 (1836). RidI 1930, s. 212. —
-TYGEL. (kapson- 1856. kapsons- 1829—1836) (†) i kapson fäst tygel, ledtygel. KrigVAH 1829, s. 167. Platen Hledn Rytt. 8 (1856).
B: KAPSONS-RING, -TYGEL, se A.
Avledn.: KAPSONERA, v. (föga br.) bildl.: binda, fjättra; moderera (jfr KAPSON b). Hagberg Shaksp. 8: 274 (1849). Alla hans instinkter äro till ytterlighet sobra och väl kapsonerade. OoB 1928, s. 243.

 

Spalt K 496 band 13, 1935

Webbansvarig